Jul 162012
 
Det är fortfarande långt kvar

Trouble viewing translation? Select your default language using Google Translate at top of page.

Förr om åren möttes hbtq-personer med misstänksamhet. Här i Sverige var homosexuella handlingar olagliga fram till 1944, den medicinska klassificeringen av homosexualitet som en form av psykisk störning kvarstod till 1979. Sedan slutet av 1980-talet har svenska homosexuella gradvis fått allt större rättigheter.

Jo, det har blivit bättre, men det är inte bra: unga homosexuella mår generellt sämre, mobbas, begår oftare självmord. Fördomarna finns kvar, hatet och intoleransen likaså. Men trots allt har Sverige kommit långt, jämfört med många andra länder. I Iran finns inga hbtq-personer över huvud taget, enligt regimen. Där är homosexualitet belagt med dödsstraff precis som i Mauretanien, Sudan, Saudiarabien och Jemen.

Och i länder som Litauen, Ryssland, Ukraina och Ungern har villkoren för homosexuella successivt försämrats. När regimer och mer eller mindre extrema partier i svåra tider piskar upp människors rädsla för det obekanta med populistisk retorik och hatpropaganda banar man vägen för fruktansvärda övergrepp. Historiens spår skrämmer, manar till eftertanke.

I jämförelse framstår alltså Sverige, på många sätt, som ett fördomsfritt paradis. Vilket också ILGA, den internationella paraplyorganisationen för hbtq-rörelsen, konstaterar i sitt regnbågsindex. Det brukar Sverige toppa. Men kanske än viktigare är att hbtq-frågorna på senare år gått från att vara nedtryckta och undanskymda till att bli en självklar del av den politiska debatten.

Men hur fördomsfria är vi, långt därinne i djupet av den svenska folksjälen. Tänker på sommarens stora kändisskvaller: den alpina superstjärnan Anja Pärsons kärlek till flickvännen Filippa och sedan att hon fått en son. Allt för en tid sedan avslöjat av henne själv i Sommar i Sveriges Radios P1. Även om Anja Pärson i egenskap av vem hon är närmast är att betrakta som gemensam egendon, i betydelsen att allt hon gör är av folkligt intresse, är det svårt att inte ställa sig undrande om uppståndelsen blivit lika stor om Filippa hade hetat Filip.

Det får vi aldrig veta. Däremot vet vi att tidningarnas kommentarsfält inte fylldes av homofoba och transfoba inlägg. Tvärtom möttes Anja av ett massivt stöd, gratulationerna och lyckönskningarna haglade. Möjligen kan det betraktas som ett trendbrott, men det betyder inte att hbtq-rörelsens mångåriga och allt mer framgångsrika kamp för lika rättigheter kan betraktas som avslutad. Det är fortfarande lika viktigt att Sverige både nationellt och internationellt fortsätter ta upp hbtq-frågorna som en självklar del av det politiska samtalet.

Folkkär, kär och nybliven mamma, för Anja Pärson vore lyckan fullständig (gissningsvis) om hon i fortsättningen dessutom betraktas utifrån vem hon är inte utifrån vad hon är.

Fotnot: Hbtq står för homosexuella, bisexuella, transpersoner och queer som kan översättas med ”annorlunda” och är en bredare benämning på en person som kanske inte vill definiera sig så tydligt.

Mikael Bengtsson
http://norran.se/2012/07/ledare/det-ar-fortfarande-langt-kvar/

 

Related...